När jag precis börjat jobba och erövrat mitt körkort efter flera års väntan så växte möjligheterna att ge sig i väg till skogen på veckorna då jag jobbade kvällar och hade hela förmiddagarna lediga.
Särskilt en vinterdag kom jag ihåg, ja jag kommer väl ihåg många vinterdagar med jakt inblandad som jag har lyckats göra till nåt minnesvärt.
Men den här dagen så hade jag bestämt mig för att kliva upp tidigt och kravla mig in i min mors vita saab 900 som förövrigt gick att låsa upp och starta med en glaspinne, men det är en annan historia.
Sagt och gjort så kastade jag in stövartiken i saaben och farsans hagelbock, ryggsäcken och lite föda ifall dagen skulle bli långdragen.
Klockan 15 skulle jag inställa mig för lite surt fövärvsarbete på hotell södra berget i sundsvall så senast klockan 13 skulle hemresan påbörjas.
Väl framme i en gnistrande vit och klar norrlandskog med solen på uppgång och förhoppningarna ställda på högsta nivå körde jag skogsvägen in på ena sidan marken, hade tänkt mig att kolla av vägkanterna om nån liten hartuss hade vart upp och gjort sina behov denna vackra morgon.
Snön hade vräkt ner några dagar så på den här sidan jag åkte på var det lite väl mycket för att det skulle vara riktigt jaktbart, utan flytväst och snorkel till den stackars tiken så bestämde jag mig för att bränna över till andra sidan marken för att prova där istället då snödjupet brukar vara skonsammare där.
Nu hade tiden börjat rinna iväg och sugen var man som en hanhund i löptikars förförande spår, så storstöveln trök ner gaspedalen i botten på den stackars saaben och ner mot byvägen bar det i rasande fart tills den sista förödande kröken uppenbarade sig och vi gled rakt fram i kurvan och hela fronten på bilen fattade kärlek till markens största gran som stog där i all sin vinterprakt i diket.
Ja nu var goda råd dyra, där satt man med prylar omkastade i hela bilen, en stövare som gjort sitt yttersta för att klamra sig fast i inventarerna.
Som tur var hade man inhandlat sin första mobila telefon och första bästa bondes nummer knappades in, och innan jag visste ordet av stog en frontlastare och drog upp min mors medtagna saab.
Några försiktighets åtgärder fanns det inte tid till och iväg i fullfart bar det igen mot mitt uttänkta mål.
Äntligen framme vid jaktstugan i ytterkanten på marken och ut med stövare och diverse tillbehör, här fanns det en hare det visste jag sen tidigare och nu skulle den upp på benen fortare än kvickt!
Den hade däremot varit fredan för att den så fint buktat runt stugan och man kunde vid andra ärenden i stugan släppa stövaren och få se haren bukta inne på gården när man ibland stog med klyvyxan och förberedde för vinterns kyliga dagar.
Det stog inte långt inne innan påsticket kom och ljuv musik skallade mellan bergen i den torra vinter luften, en kopp mjölkchocklad och en limpmacka smakade som allvärldens alla delikatesser en morgon som denna, drevet gick för fulla spjärn och haren tog sin vana trogen vägarna runt stugan, men medans drevet gick så rusade även den berömda klockan framåt och rätt som det var stog man där på vägen och hörde hur tiken körde haren som ett ånglok i dalgången när stora visaren slog över uret till kl 13.
Nu var goda råd dyra åter igen och jag sprang till det ställe där jag trodde haren skulle komma flygandes nästa sväng så jag kunde få fast min jagande kompis.
Mycket riktigt kom en knallvit raket flygandes längs vägen och det var inte bara saaben som hade problem med fästet denna dag.
Några sekunder senare kom tiken i lika hög fart och mina skrikande ord var lika menningslösa som i ett försök att flytta en betongsugga genom sparkar i yllesockor.
En harang av svordommar och nu måste nästa plan sättas i verket, drevet gick ner på myren bakom stugan och det skulle väl vara fan an ama om inte harjäkeln skulle komma på stugvägen igen, fredad blev till bannlyst och 2 rostiga 12 kalibriga patroner åkte ner i hagelbokensinnanmäte.
En lång väntan tog sin början, klockan slog halv tre och nu måste telefon samtalet göras, men hur förklarar jag för en hög betong uppfödda kocksluskar att jag blir minst en timme sen för att jag är i skogen och jagar en hare?
Jag uteslöt föklaringen och meddelade bara snabbt mitt ärende och slängde på, och i samma veva ser jag två vita öron komma över backkrönet.
Inte en rörelse tog min kropp för nu fanns det bara en chans att avbryta det här som utvecklats till nåt nästan plågsamt när det i själva verket är livets medicin.
En rörelse och 2 smällar och den vita haren fick sluta sina dagar på mammasgata.
En lycklig stövare kom med piskande svans och lät sig väl smaka på sitt byte, men festmåltiden blev kort då jag med haren i ena handen och hunden i den andra rusade mot bilen och som tidigare var mina alldeles för stora stövlar som en tegelsten på gaspedalen tillbaka mot stan.
Min plan att åka hem och duscha och byta om innan jobbet förändrades och väl hemma på gården åkte stövarn in genom dörren, fick mat åtkastat åt sig och sen var det bara att flänga in i saaben igen och köra det som gick mot jobbet.
Väl framme ramlar denna artonåring in i köket med blod upp till armbågarna i jaktkläder och en vit nyskjuten hare i vänster handen, varför jag tog med haren vet jag inte men jag ville väl kanske visa varför jag var sen, resultatet blev att en kallskänka nästan svimmade och att en hög människor stog och gapade i sina fina serveringskläder och välstrykta kockrockar.
Men trots min överraskande entre med blandade reaktioner så kunde mina kökskollegor acceptera min sena ankomst och haren hamnade i köttkylen, jag i nya kläder för att sen börja servera våra gäster kvällens meny.
Men under kvällens gång han jag jaga om dagen många gånger och njuta det jag missade på grund av klockan tidigare, och den lärdom jag drog av denna historia är att jaga efter klockan är som att köra bil i storstövlar...det går käpprätt åt skogen!
/Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar