Iso ligger och sover och jag och Malin sitter i soffan och slappar en måndagkväll som bjuder på nysnö!
Värmer ett harjägarhjärta, är nåt speciellt med nysnö, en klar morgon, solen på väg upp och harspår i ett par cm nysnö.
Iso tycker dock det är helt klart coolast att man kan äta det där vita på backen.
Vi fick iallafall ett fint julkort av Iso:s brorsa max och hans ägare Robert..Tack för det!
Jag och Robert pratade lite över mail om hurvida vi tänker om "träningen" med våra valpar.
Vi hade nog lika inställning, men jag tänkte skriva lite om hur JAG ser på det.
Jag har läst och kollat lite på bla internet, man har ju varit med om någon valp tidigare men är alltid intressant att uppdatera sig lite om hur "Stövarjägarn" i allmänhet tänker när han ska jakt fostra sin stövare.
Man hör den ena säga att släpp inte stövarn i skogen förrens den är minst 10månader, då är den någorlunda klar och att jaga in.
Den andre säger att efter mina 65år i skogen och ett flertals champions så tycker jag att man ska vara ute så tidigt som möjligt, hunden får lära känna sin framtida "arbetsplats" och på så sätt känna sig trygg med den miljön, den får inte upp nån hare förrens den är "klar" ändå.
Jag hamnar nog någonstans där emellan, men om man ser det ur idrottsvärldens perspektiv så blir vi ju alla redo för "nästa" steg olika, vi tar upp träning olika, vi har olika förutsättningar.
Valpar växer både mentalt och kroppsligt olika och borde därför rimligtvis vara redo för olika uppgifter vid olika tidpunkter.
Jag menar lite därför att om man ser till en liten kille/tjej som ska spela fotboll så börjar man latja lite på baksidan när dom precis nästan lärt sig gå, inte riktigt men nästan.
Sen förflyttar man sig till fotbollsplanen och lattjar helt utan krav och allvar, men risken för att dom skall snubbla på bollen eller ramla och slå sig är såklart överhängande men är i mer eller mindre alla fall lärorikt.
Sen låter man ju bara den lilla knatten spela på, och steg för steg så utvecklas dom olika helt efter deras egna förutsättningar med ett positivt stöd från sidan.
Träningarna är lagomt långa och som vanligt är det som roligast när träningen är slut.
Så måste väl en injagning av en jakthund även se ut?
Du får liksom inte ut nåt jaktligt första tiden, inte får du heller ut nåt skönspel av den lille fotbollsliraren men dom får bekanta sig med miljön och lära sig att man snubblar på stenar OCH bollar om man inte ser sig för.
Sen efter ett tag så ligger det mesta på TRÄNARENS ansvarsamt sin kamrats förmåga att ta till sig träning.
Genom att motivera med positiv feedback, anpassa träningarnas längd och jobba på mindre goda sidor.
Att vänta 10månader är ingen nackdel, hunden är könsmogen, någorlunda utväxt och klar för att kunna driva och jobba i skogen.
Men att inte vänta i 10månader och gå ut på skogspromenader i 3-4månaders ålder kan inte heller vara något större problem, då skaderisken är minst lika stor på hemmaplan som i skogen.
En hund överpresterar knappast i sån grad att det blir riskabelt för dess hälsa rent jaktligt i den åldern.
Man kan även läsa att i många fall gör man skillnad på skogspromenad och "ut å jaga".
Vilken är skillnaden undrar jag?
Skillnaden är kanske den att man har hunden under uppsikt på en promenad?
Men vem ropar tillbaka hunden om den ger sig iväg på en liten "sök" tur???
Nej jag tror man kanske använder ordet skogspromenad för att inte stöta sig med andra jägare och hundfolk som tycker man är för tidigt ute med valpen, eller för att jaktträningen egentligen bara är en skogspromenad för att valpen lämnar dig sällan om den inte lyckats gräva sig under nåt mossskjok och gömt sig där.
SKOGSPROMENADEN går alltså under ett annat namn i det ögonblick som hunden bestämmer sig för att lämna dig med mer än 5 min, i just det ögonblicket övergår det till JAKTTRÄNING!
Lite om mina tankar och funderingar kring detta, med Iso så har han haft full fart i skogen, han snubblade på blåbärsris, hade långa överläggningar om hur man tog sig över rinnande vatten och stora vattenpölar, han vill hela tiden se husse, biter och äter allt men fortfarande med energi tills vi åkt hem.
Dom 2 sista gångerna han var ute i skogen innan han fyllt 4månader så var han faktiskt borta som längst 10min på ett färskt harspår, men nu mellan 2-3min..men då blir han väldigt glad när han ser husse och att han sitter exakt på det stället som han lämnade honom.
Det viktigaste av allt, enda sättet att bygga upp tryggheten, att hunden vet att du är där den lämnade dig..sen kommer såklart skogspromenaden av sig själv gå över till jaktligträning..hunden bestämmer och vi kan kalla det precis vad vi vill.
Sen kan man alltid välja sin mark att gå på, vet man att det sitter harar i varenda buske ska man kanske inte gå dit med 4 månaders valpen om man anser att den inte är mogen att komma bort från husse/matte.
Men att det finns harspår och harar i skogen kan man knappast gardera sig för, att valpen ska lyckas söka upp en hare som ligger och trycker i daglega är inte speciellt stor.
Jag tror att när dina "skogspromenader" av sig själv gått över till "jakträning" och hunden stöter upp en hare så är det bara att köra på!
Det blir inte en sträckt vrist upp i krysset med en lam bredsida är ett mål det med, sen jobbar man vidare därifrån mot nya mål!
Rätt vad det är så är din "lilleskit" redo för sin första sträckta vrist vare sig du vill eller inte och då är det bara att njuta!
Fast samtidigt blir man ibland osäker, är jag förtidigt ute med valpen ändå?
Kommer han fara illa mentalt eller fysiskt av detta?
Borde jag vänta tills den är 10månader? Då är det riskfritt..
Eller??
Eller bara köra på och låta hunden bestämma?
/Peter
testar
SvaraRadera