Välkommen

Här inne så berättar vi och delar med oss av vårat liv med Hamiltonstövaren SJCH NOJCH SUCH Topsygårdens Iso.
Vi delar med oss framförallt av våra jaktliga äventyr, men även av det vardagliga livet.
Du är välkommen att följa våra äventyr, och tveka inte att fråga om det är något du undrar över!


onsdag 27 januari 2010

Sommar i snöovädret


Jag satt där på bussätet med den fullpackade ryggsäcken och tittade ut på sundsvalls stenstad. Bilar som for fram och tillbaka, ett gäng lite äldre än mig som satt och delade på "ciggen" som nån lyckats komma över trots sin ringa ålder, några gick och letade sig en tomburk för att kanske kunna få råd till en starköl medans några andra rusade mellan stadens butiker för att konsumera lite lycklig görande produkter.
Det började bli lite skumt ute och regnet strilade ner längs bussrutan som hade feta näsavtryck och smutsigt yttre, den unkna lukten av bussens ventilationssystem växte sig större i näsan och en liten illamående känsla smög sig sakta på, kunde inte bussen börja rulla snart!?

Sirapsflaskan med den nykokta svartvinbärsaften klunkade i ryggsäcken när jag lyfte över den på sätet bredvid för att lägga mig mot rutan och vila, bussen som börjat rulla skumpade och skramlade innan vi äntligen kom ut på E4:an söderut.
Det var mitt i veckan och sommarlovet hade precis dragit igång för sjunde året i rad, och likt alla andra sommarlov så var jag äntligen på väg ner till mormor och morfar för att få tillbringa några dagar på landet iställetför att sitta i stan och vara göralös.
Göralös var nämligen något som inte var populärt, vad vore en dag utan göra?
När bussen bromsade in och sakta stannade till på busstationen och chaffören kom gåendes och påminde mig om min slut destination så kunde jag äntligen andas in ordentligt, den där busslukten vill man inte ta för djupa andetag i om man inte måste.

Utanför stog morfar med bilen och väntade, ryggsäcken stuvades in och färden fortsatte mot längsterbodarna, ett samhälle med några par året runt boende och några sommarstugor.
Nu med endast ett jordbruk på denna sidan sjön och det var dit vi skulle, väl framme så stog middagen klar och fantasin började spåra iväg vad som skulle avverkas dom närmaste dagarna.
Klockan hade blivit mycket och sängen stog nybäddad i stora sovrummet bredvid dubbelsängen där morfar och mormor skulle sova, sovandet var dock den mest kluvna delen när det gällde mina besök när inte mamma eller pappa var med.

Det var Solens strålar som varma och starka väckte en förväntansfull liten grabb som mig, med flugorna som frenetiskt surrade i fönstret, doften av nyslaget hö och traktorn som hördes i fjärran.
En ko satt igång sina kamrater med långa råmanden och slamret från köket, men även tidigare på natten hade jag vaknat, det öppna fönstret som morfar alltid ställde upp för att inte värmen skulle få fatt i honom var även en välkommen inkörsport för gårdens myggor.
Dom surrade runt mig och gjorde mig tårögd när deras envisa bitande blev för mycket, men som tur var hade mormor ett vakande öga och lyckades tyst stänga fönstret så min sömn ostört kunde fortsätta tills dom underbara solstrålarna fick tag i mina sömndruckna ögon.
Med ruffsigt hår och ett par aningens för stora shorts och ett par alldeles för stora fötter för min ålder så studsade jag ner för den knarriga trappen ner till köket, nu väntade mjölk och skorpor med tjocka skivor ost och en dag i kohagar och skogsbryn, efter utfodring tog mormor påsen med pärskal efter gårdagskvällens middag under armen och med hucklet knutit på huvudet vägen över gårdsplanen och in i ladugården för att ta hand om kalvarna som kommit till gården.
Mjölkningen var redan klar och korna stog i höggräset och lät sig väl smaka av det saftiga gräset. Jag gav mig ut och stog där på gårdsplanen och drog ett djupt andetag för första gången på ett dygn och jag tror att luften inte bara bestod av luft, den innehöll allt man kan tänkas begära av ett liv.
Harmoni, ro, tillfredställelse och högt ställda förväntningar, trots att jag vissa stunder var helt själv så hittade man saker att göra, det skulle smygas runt bland korna och letas mask till kvällens abborfiske, springas ett par varv på hölon och genomsöka alla vrår efter spännande saker, fanns nämligen få patser där jag kunde roa mig så pass mycket av att bara kolla in gamla saker.
Dagarna for fram och många var dom stunder då man önskar man var tillbaka på den tiden det begav sig, känslan då morfar sa till att nu var det dags att ta in korna och man sprang det fortaste man kunde för att hämta "kofösar" pinnen man täljt sig under dagen med den lilla kniven som alltid hängde i byxliningen, lika snabbt gick det att hämta skotkärran som skulle ställas mitt på gårdsplanen mellan pannrummet och huset för att repet skulle nå acceptabel nivå och förhindra timmar av kojakt på eftermiddagen. Ner på vedbacken hjulade nästan benen fram och jag snubblade ett par gånger på mina aningens för stora fötter och tillika aningens förstora skor, där stog korna redan och väntade då den inbyggda klockan i deras koskallar ringt för mjölkning och nattlig vila.
Som liten parvel klämma in sig i båset för att sätta fast en fullvuxen ko gjorde att man växte ett par storlekar och var redo för att leta upp metspöt och bege sig ner till sjön där ett par abborrar skulle fångas till gårdskattens stora förtjusning.
Lite frusen och trött lommade en likafullt glad liten grabb kohagen upp till sången av fåglar och höfläktens surrande och tysthetens ljud som bara den harmoniske kan höra, med abborrar trädda på en träklyka och med metspöt över axeln upp till kökets varma plats där kvällen sista mat skulle förtäras, och sällan smakar väl varm chocklad gjord på kvällens mjölkning och en limpmacka med ost så gott som den gjorde då, en sommarkväll i öppna landskap där djuren, naturen och den högljuda tystheten fyllde en liten parvels minne för alla år framöver.

Frågan kommer tillbaka varje gång tankarna dyker upp, kommer dom på busstationen i sundsvalls stenstad som sitter nästan lika gammal som jag var då med den knyckta ciggareten i handen att ens få möjligheten att uppleva det jag upplevde i dag eller imorgon?
Hur kommer deras bild av sommaren se ut och spegla deras liv? och hur kommer det påverka framtidens beslut och värderingar?
Kan den lilla grabben på busstationen som om 20 år efter långa dagar i skolbänken blivit politiker och som nu ska besluta om den svenska landsbyggden sätta sig in i hur den kan vara?

Återstår att se....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar