Välkommen

Här inne så berättar vi och delar med oss av vårat liv med Hamiltonstövaren SJCH NOJCH SUCH Topsygårdens Iso.
Vi delar med oss framförallt av våra jaktliga äventyr, men även av det vardagliga livet.
Du är välkommen att följa våra äventyr, och tveka inte att fråga om det är något du undrar över!


söndag 23 januari 2011

En filosofisk mänsklig egoism

Människan är likt djuren födda egoister, det behöver man inte forska länge på för att förstå.
Det är egoismen som alltid gjort att vi överlevt, och gjort så andra arter försvunnit under hela tiden som jorden funnits till, har inte en varelse eller ras utplånat den ena eller den andra, har moder jord gjort det av egen kraft, samtidigt som nya tillkommit.
Egoismen är delad, vi har börjat maskera vår egoism med känslor och värderingar.
Tittar vi på de idag växande stammarna av rovdjur till exempel så har vi den ena sidan av människorna som vill att stammarna skall växa trotts att det för en ansenlig mängd människor betyder en avsevärt försämrad livskvalitet, att det försämrar tillgången på föda i form av kött från naturen, samt att den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapen försämras.
Sen har vi den sidan som vill behålla ovannämnda saker och se en minskande rovdjurs-stam.
Egoismen visar sig från båda sidor, och drabbar alla tre sidorna på olika sätt.
Rovdjursbevararna visar sin egoism genom att förespråka och på filosofiska grunder provmota ökade rovdjurs stammar.
Trotts att det för medmänniskor betyder försämrad livskvalitet och mindre tillgång till naturlig föda, samt till undergång för flera hundraser, ko raser mm.
Den andra sidan visar sin egoism genom att vilja behålla dessa saker till rovdjurens försämring.
I världen idag har vi ganska gott om dessa rovdjur och då framförallt vargen, som är det mest omdisskuterade rovdjuret.
Vargen har hamnat mitt emellan den mänskliga egoismen, och är den stora förloraren.
I världen finns områden där ytterst få, om ens några människor lever som är en ytterst god miljö för vargen att leva i, den har alla möjligheter att i lugn och ro föröka sig och leva sitt liv genom predation på vilt levande arter som människan inte är med och konkurrerar om, till glädje både för vargen och för människan.
Detta handlar inte om att leka gud eller egoism utan om just det rakt motsatta.
Att för båda av varandra utsatta, brukande människa och varg inte vara egoister, visa respekt för varandra, och leva på separata platser för att rädda varandras rätt att bruka och vårda jordens resurser.
De som omöjliggör detta och som lever kvar i den uråldriga egoismen är de som tror i sin enfald och egoistiska filosofi att dessa två skall kunna förstå varandras egoism och leva tillsammans till bådas eller den enes undergång.
Vargen kan dock inte tänka i dessa banor, därför har vi människor ett visst ansvar att göra det åt dom för att dom skall ha goda möjligheter att leva ett värdigt liv på jorden.
Vi har också ett ansvar gentemot varandra, och naturen i övrigt som vi i alla tider varit en stor del av, och påverkat på alla tänkbara sätt, det är naturen som håller oss vid liv.
Därför är det också av högsta vikt att lägga egoismen åt sidan för att gynna så många arters överlevnad som möjligt och ge möjligheten till både människa och djur att ha en för dom värdig livskvalitet.
Att hysa varg i dagens Sverige är ett direkt brott mot både vargen och människan.
Mänsklig egoism där den är som störst, framförallt hos den part av dom tre som inget har att förlora än sin filosofiska egoism och sina romantiska drömmar.

En av världens ledande vargforskare lär ha sagt under sin biltur i mellersta Sverige på väg till varg seminariet i vålådalen:
- Detta är en dålig plats för varg, det bor för många människor här och det kommer att leda till för stora konflikter.
De bevarade organisationerna är dock inte intresserade att lyssna till dessa ord, då det inte uppfyller deras egen egoism.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar