Välkommen

Här inne så berättar vi och delar med oss av vårat liv med Hamiltonstövaren SJCH NOJCH SUCH Topsygårdens Iso.
Vi delar med oss framförallt av våra jaktliga äventyr, men även av det vardagliga livet.
Du är välkommen att följa våra äventyr, och tveka inte att fråga om det är något du undrar över!


tisdag 23 februari 2016

Säsongens Sista äventyr









En bit in på försäsongen så kändes det som att jakten gick ganska bra, och siktet ställdes mot att vara med och kriga om KM titeln. Men en första dag utan slag grusade förhoppningarna och det fick bli en säsong i jaktens tecken. Men ett litet sug efter att få starta på ett prov till under säsongen växte sig starkare när besvikelsen över KM uttagningen lagt sig, och jag kollade av de norska provprogramet redan i oktober. Meråker höll sitt prov i slutet på februari så en webanmälan och inbetalning av avgiften gjordes samma kväll där i Oktober, nu hade man nåt att se fram emot och avsluta säsongen med ett sista äventyr.
Efter lite mailande och ringande lyckades jag vaska fram i mitten på februari att vi kommit med på provet och tillslut även fått fram lite hålltider, säsongen hade bjudit på lite dåligt med jakt pågrund av väder och jobb men förhoppningarna var ändå goda.
Redan på Torsdagen innan provet styrde jag och pappa kosan mot den Norska gränsen, vi slog dock läger strax innan vid gevsjöns strand strax väster om Åre. Vi inlede helgen med lite rödingfiske på Fredagen och laddade för första provdagen på Lördagen. Prognosen såg vansklig ut, stark vind lovades och temperaturskifte från fredagskvällens -17 till + 3 på Lördagmorgon kombinerat med den starka vinden.

Lördag morgon och resan mot Norge inledes, det blåste så träden stod dubbelvikta och snön yrde omkring, en hare som i ordets rätta bemärkelse flög över vägen vid storlien höjde förhoppningen om att dom kanske trotsade stormen och var uppe och rörde sig. I Meråker var vädret detsamma och vi fick rutan högst upp i terrängen, väl på plats så funderade man hur vi skulle höra nåt i detta väder, vi släpper och viker ner i skogsterräng och kommer på harspår som verkar lukta, och ca 20 min senare så är drevet igång, en trångt buktande hare gör att det hörs väl, och haren visar sig några gånger med jämna mellanrum med hunden nån minut bakom, det går en timme och drevet har flytit på hyggligt, då väljer haren att gå över vägen och upp på andra sidan, för att bukta lika snävt där sista timmen som behövdes för att få ihop till ett första pris, och delmål ett var avklarat med fina egenskapspoäng och ledningen i provet efter första dagen. Dag två och vädret hade vaknat på bättre humör, nån minusgrad och vindstilla med blå himmel och sol, vi parkerar vid en mellanstor asfaltsväg och går över ett nerlagt flygfält och en å i anslutning, ett färskt harspår visar att haren rört sig under natten, men bara ett stenkast från vägen, ån och flygfältet gjorde att vi tvekade på att släppa, men ett färskt spår var samtidigt guld värt, där fanns bevisligen hare. I tron att haren skulle hålla sig mot fjället i skogen om den hittades gjorde att vi släppte och ganska snabbt kom så upptaget, haren höll sig planenligt uppe mot fjällkanten och buktade i hörhåll och drevet gick med fint tryck i det härliga vädret, tillslut valde den dock att göra precis de vi inte ville,den drog ner över ån och ut på det blockfrysta flygfältet, och där började det bli problem då vittringen verkade som bortblåst. Tillslut efter ömson drev ömson tappt säger domaren att vi saknar 20min och jag tänker bara 20 min kvar till det Norskachampionatet. Jag bestämmer mig för att koppla i tron att det saknas 20min och att denna haren var förlorad, jag viker upp mot fjället för att göra en rask promenad för ett andra släpp, jag frågar domaren om han är redo för en snabb marsch upp på fjället, de var han men säger med försiktig röst. – Du vet att hunden är Norsk jaktchampion nu va? Va! Sa jag, det saknas ju 20 min? –Ja till ett första pris ja, men du behöver ju bara ett andra pris idag. Ett skratt och jag bestämmer mig snabbt för att skippa färden upp på fjället och gör ett andra släpp på lite lägre terräng dom minuter som är kvar för att slutföra provdagen och nöjer mig med ett andrapris då meningen med resan är i hamn. Ett tag senare styr vi kosan hemmåt, med vår nyblivna NOJCH SEJCH SEUCH Topsygårdens Iso , årets sista äventyr var över.

2 kommentarer:

  1. Grattis, detta var ni väl värda. Mvh Jonas Grenholm Liljaskogens kennel

    SvaraRadera
  2. Tusen tack! Var skoj att det gick vägen, hade ganska goda förhoppningar men det har man lärt sig att allt kan hända på jaktprov :-)

    SvaraRadera