En bit in på försäsongen så kändes det som att jakten gick
ganska bra, och siktet ställdes mot att vara med och kriga om KM titeln. Men en
första dag utan slag grusade förhoppningarna och det fick bli en säsong i
jaktens tecken. Men ett litet sug efter att få starta på ett prov till under
säsongen växte sig starkare när besvikelsen över KM uttagningen lagt sig, och
jag kollade av de norska provprogramet redan i oktober. Meråker höll sitt prov
i slutet på februari så en webanmälan och inbetalning av avgiften gjordes samma
kväll där i Oktober, nu hade man nåt att se fram emot och avsluta säsongen med
ett sista äventyr.
Efter lite mailande och ringande lyckades jag vaska fram i
mitten på februari att vi kommit med på provet och tillslut även fått fram lite
hålltider, säsongen hade bjudit på lite dåligt med jakt pågrund av väder och
jobb men förhoppningarna var ändå goda.
Redan på Torsdagen innan provet styrde jag och pappa kosan
mot den Norska gränsen, vi slog dock läger strax innan vid gevsjöns strand
strax väster om Åre. Vi inlede helgen med lite rödingfiske på Fredagen och
laddade för första provdagen på Lördagen. Prognosen såg vansklig ut, stark vind
lovades och temperaturskifte från fredagskvällens -17 till + 3 på Lördagmorgon
kombinerat med den starka vinden.
Lördag morgon och resan mot Norge inledes, det blåste så
träden stod dubbelvikta och snön yrde omkring, en hare som i ordets rätta
bemärkelse flög över vägen vid storlien höjde förhoppningen om att dom kanske
trotsade stormen och var uppe och rörde sig. I Meråker var vädret detsamma och
vi fick rutan högst upp i terrängen, väl på plats så funderade man hur vi
skulle höra nåt i detta väder, vi släpper och viker ner i skogsterräng och
kommer på harspår som verkar lukta, och ca 20 min senare så är drevet igång, en
trångt buktande hare gör att det hörs väl, och haren visar sig några gånger med
jämna mellanrum med hunden nån minut bakom, det går en timme och drevet har
flytit på hyggligt, då väljer haren att gå över vägen och upp på andra sidan,
för att bukta lika snävt där sista timmen som behövdes för att få ihop till ett
första pris, och delmål ett var avklarat med fina egenskapspoäng och ledningen
i provet efter första dagen. Dag två och vädret hade vaknat på bättre humör,
nån minusgrad och vindstilla med blå himmel och sol, vi parkerar vid en
mellanstor asfaltsväg och går över ett nerlagt flygfält och en å i anslutning,
ett färskt harspår visar att haren rört sig under natten, men bara ett stenkast
från vägen, ån och flygfältet gjorde att vi tvekade på att släppa, men ett
färskt spår var samtidigt guld värt, där fanns bevisligen hare. I tron att
haren skulle hålla sig mot fjället i skogen om den hittades gjorde att vi
släppte och ganska snabbt kom så upptaget, haren höll sig planenligt uppe mot
fjällkanten och buktade i hörhåll och drevet gick med fint tryck i det härliga
vädret, tillslut valde den dock att göra precis de vi inte ville,den drog ner
över ån och ut på det blockfrysta flygfältet, och där började det bli problem
då vittringen verkade som bortblåst. Tillslut efter ömson drev ömson tappt
säger domaren att vi saknar 20min och jag tänker bara 20 min kvar till det
Norskachampionatet. Jag bestämmer mig för att koppla i tron att det saknas
20min och att denna haren var förlorad, jag viker upp mot fjället för att göra
en rask promenad för ett andra släpp, jag frågar domaren om han är redo för en
snabb marsch upp på fjället, de var han men säger med försiktig röst. – Du vet
att hunden är Norsk jaktchampion nu va? Va! Sa jag, det saknas ju 20 min? –Ja till
ett första pris ja, men du behöver ju bara ett andra pris idag. Ett skratt och
jag bestämmer mig snabbt för att skippa färden upp på fjället och gör ett andra
släpp på lite lägre terräng dom minuter som är kvar för att slutföra provdagen
och nöjer mig med ett andrapris då meningen med resan är i hamn. Ett tag senare
styr vi kosan hemmåt, med vår
nyblivna NOJCH SEJCH SEUCH Topsygårdens Iso , årets sista äventyr var över.
Grattis, detta var ni väl värda. Mvh Jonas Grenholm Liljaskogens kennel
SvaraRaderaTusen tack! Var skoj att det gick vägen, hade ganska goda förhoppningar men det har man lärt sig att allt kan hända på jaktprov :-)
SvaraRadera