Harjägare från födseln, ja lite så blev det. Född i ett stövarhem och har hunnit med 2 stövare innan Iso..som jag kommer ihåg i vart fall.
Älgjakten var också en tidig sysselsättning, fått berättat om hur blöjbyten mer eller mindre bytes på älgpasset..man ylade som en uppspelt stövare tills man fick följa med helt enkelt.
Men stövarjakten har ändå vart den som legat varmast om hjärtat.
Finns några minnen som satt sig, bland annat en midsommarafton då mor och far åkt på andra sidan sjön hos min mormor och morfar för att dansa och fira, själv blev man lämnad hemma med stövarn och med tillåtelse att i koppel göra en promenad i skogen på kvällen men inte bli borta länge.
Sagt och gjort så drog man kopplet på hemsöbons Lina som hon hette och gav sig iväg så fort far och moderskapet åkt iväg..blev en promenad rakt in i skogen, satt och filisoferade och pratade lite med stövarn och hade det ganska skönt en sommarkväll i storskogen..myggen surade och fåglarna kvittrade, en älg braka iväg kom jag väl ihåg..var lite pirrigt för en 14åring.
Promenaden gick en bit till och plötsligt började stövarn skruva på sig och mycket riktigt hittade även jag dom små harkulorna som låg i gräset.
Nu tog lusten över för både mig och stövarn, kopplet for all världensväg och iväg bar det och kvar stog jag med fingrarna för öronen, var som man önskade att upptaget aldrig skulle komma.
Ett påstick som fick ekorrarna att sätta kottarna i halsen lyste upp sommarkvällen.
Ett gammalt talesätt som lyder "haran före å hyna etter å ja baketter som fan etter" lämpar sig väl för detta tillfälle, haren buktade trång och tiken körde på för full hals, inte en sekund av tystnad i över 30 min och jag började bli orolig, hur långt hörs det här!!? Över hela byn antagligen och garanterat över sjön där pappa satt med kransen runt skallen och snapsen i handen.
Tack och lov så tog haren förnuftet tillfånga och la iväg längs den kruttorra sommarvägen genom skogen och det blev för mycket för tiken och jag lyckades efter en springtur få tag på henne och andas ut.
Nu var det kolmörkt och vägen hem gick genom tät gammal granskog och där var det som morbror skulle sagt " mörkt som i en pärkällare uta lyse" läskigt värre för den kaxige 14åringen som så kaxit strykigt kopplet över stövarskallen.
Väl hemma så sov både jag och stövarn när festfolket kom hem..uppspeltheten tog ändå överhand dagen efter och jag var tvungen å tala om hur drevet gått och hur stövar jäveln SLITIGT sig ur kopplet!!
Tänk att det är nästan samma känsla att strycka kopplet från stövarn nu som då, spänningen, förväntan och sen den totala lyckan när upptaget kommer.
/Husse
