Hej ni som fortfarande tittar in här ibland!
Tiden går som sagt, sen sist vi skrev har det hänt en del.
Parningen vi gjorde med Lillan föll inte väl ut, hon blev inte dräktig och anledningen är oklar.
Senare på vintern så hände någonting tråkigt, en kväll fick iso ett plötsligt krampanfall en kväll och vi blev såklart oroliga, en inte så rolig upplevelse även om han kvicknade till snabbt. Tankarna började snurra, vi avvaktade tiden för att se om det var nåt som skulle komma tillbaka och någon månad senare kom troligen det andra när vi inte var hemma och han var ensam inne, alla spår tyder på det.
Pigg och kry i övrigt och som vanligt på alla vis, tiden går, veckorna går och allt är lugnt, så pass att man nästan glömt vad som vart, så plötsligt en kväll så händer det igen, ett dubbelt anfall. Jag satt bredvid och tänkte att nu är det över. Men rätt vad de är så kvicknar han till och allt är frid å fröjd igen. Jag ringer vetrinären på morgonen och får rekommendationen att avvakta.
Det går 2 veckor till och vid utfodring i hundhuset så händer det igen, ett väldigt kort anfall på kanske 20 sek innan det sen var som vanligt igen. Nu ringde jag och bokade en tid. Visst han är 9 år men pigg och kry på alla sätt i övrigt. Epelepsi är såklart det första som dyker upp, men troligen är att det är nåt bakomliggande som utlöser är teorin. Framförallt när han får det första gången i 9 års åldern.
In till vetrinären och tar prover och kollar upp honom, kärnfrisk enligt alla prover. Då han är gammal och man inte gör några avancerade tester då med röntgen etc så hamnar symtomen i EP facket då inget annat kan förklara symtomen efter blodproven. Så jag och vetrinären bestämmer att vi skall prova medicinera, vilket kommer ske livet ut. En billig kostnad och när han är så fräsch i övrigt vad man kan se och märka så provar vi. Han har ni tagit medicin i ca 3 månader och allt har varit lugnt sedan dess och förhoppningsvis fortsätter det så. Har jagat lite lugnt med han i år pga tidsbrist bla men även att jag tog han försiktigt från början med tanke på det som varit. Han funkar dock som vanligt i skogen och någon brist på ork verkar inte finnas. "fulla dagar om hunden själv får välja"
Han har dock haft svårt få upp i år, vad det beror på vet jag inte men har vart lurigt ett tag nu med ömsom frost ömsom frostfritt på mornarna.
Vi jagar på iallafall som vanligt.
Han är med allt detta givetvis borttagen från allt vad avel gäller och det var skönt med facit i hand att det inte blev nåt med lillan, fast allt är mycket ledsamt.
Vi spanar vidare efter valp och efterträdare till Iso, får se när det blir. Vi spanar på iaf.
Vi hoppas det blir nåt år till i skogen med iso, men det är bara inse fakta att det nu kan vara slut när som helst. Ett hundliv är inte längre.
Bloggen kommer i fortsättningen inte uppdateras så frekvent men kommer få leva kvar.
Här vilar hela isos liv med oss från dag 1 där i Augusti 2009. Men hoppas få komma med nån uppdatering till iaf med lite jakt och fortsatta äventyr med herr iso.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar