Så var den äntligen här, dagen då allt stämde, dagen då Iso fick visa vad jag vetat att han kan men inte fått till när det väl har gällt.
Efter många turer, dagar som lagts på is pga väder, jobb mm så tog jag iaf beslut på onsdagen att starta på Torsdagen, risk för skarpt före där vi jagat i höst men prognosen visade noll grader över natten så hoppet stod till att det inte skulle frysa på.
Åkte iväg på lite vinst och förlust till Härnösand, kommer fram till marken och kliver ur bilen, ridån går ner helt! Det är sylvasst under träden och tillräkligt hårt i övrigt för att inte släppa någon hund.
Luften går ur...inte nu igen, nu lägger jag ner det här och börjar med golf istället är tanken.
Domaren erbjuder att vi åker på hans mark där det förvisso kanske är lite för mycket snö för att gå jaktprov men funkar att motionera hunden och jaga lite åtminstone när vi nu ändå har tagit oss upp och iväg, det är dessutom 2 timmars bilresa dit så att starta där oavsett hur föret är känns uteslutet.
Sätter oss i bilen och börjar rulla när jag får en tanke om att det faktiskt inte är ovanligt att vi har helt annat före på andra sidan marken, platsen kallas för kalldalen och när vi beslöt oss för att iaf åka förbi och titta så gjorde namnet oss inte missnöjda! Kallsnö och helt godkänt vad gäller skarphet på ev skare. Vi beslutar att provet får gå av stapeln här.
Jag som varit på den sidan väldigt sparsamt, samt haft väldigt dåligt med harkontakt under hösten kände fortfarande ingen större optimism, men det var helt klart värt ett försök.
Så händer det, Iso har varit borta ett tag på sök och så helt plötsligt ser vi..harspår! Nu jävlar tänker jag! Nu kan det bli mumma om gudarna är med oss.
Upptag och resten är bara så jävla skönt, Iso återupprepar dom dagar vi haft på jakt nu på slutet, jakten går som tusan, vi får se haren 4 gånger, solen skiner, himmlen är övervägande blå och det är någon minusgrad.
Iso driver 120min rakt av med något enstaka kortare avbrott på nån enstaka minut.
Domaren föreslår 63 eg poäng.
(Detta är fortfarande preliminärt då kollegiet skall säga sitt först!)
Där satt den! Är otroligt nöjd givetvis och glad att Iso som sagt fick visa det jag som sagt sett på jakterna vi framförallt haft nu på slutet, detta blev om jag inte missminner mig 4 jaktdagen i rad med 120 drevminuter utan noterbara tappter, och med ett skall som jag tycker bara blir bättre och bättre, eller som domaren uttryckte det.
- "Man hör liksom hur han verkligen tar i när han skallar."
Så har jag ungefär upplevt det med på slutet och det är det som jag tycker är skönt med Iso, han backar inte i utvecklingen utan han går hela tiden sakta men säkert framåt, det är ofta enklare att leva med än om det går som tusan första åren och sen börjar gå lite bakåt.
Man får vara glad att man får sådan här dagar, dom växer såklart inte på träd.
Man får vara ödmjuk men ändå stolt över dagen, det kommer givetvis komma många dagar då det inte kommer gå som i igår, men känslan och vetskapen att han kan är väldigt skön!
Nu får vi se hur vi lägger upp jakten framöver, vi återkommer givetvis i vanlig ordning! :-)
Domare Robert Henriksson med Iso efter avslutat drev.
